Link

Plundrade lag kämpar för överlevnad

Att vara ledare för ett talangfullt kvarterslag är härligt. Men det finns alltid ett hot, att hårdsatsande klubbar går in och värvar de bästa spelarna. Här är historien om en tuff värvning och ett ”plundrat” lag som kämpar för sin överlevnad. Rovdrift - eller naturligt urval?

Reportage

Text & foto: Anders Falkirk

Del 1: Ett ödesdigert samtal

I mitten av mars står Rolf Pettersson vid långsidan på en plan i Nyköping och ser hur en av ytterbackarna gör en lyckad överlapp där han får bollen under kontroll. Rolf Pettersson är tränare för ett kvartersgäng födda 05/06 från Stockholm, som till stor del består av talangfulla killar som har spelat tillsammans sedan 6-årsåldern.

Med åren har de blivit allt mer samtrimmade och kan konkurrera med större föreningars hårdsatsande lag. De gör en ganska stark insats mot ett lag från en större Stockholmsklubb, som deltar i samma cup.

Just när försvarsspelaren når bollen ringer det i Rolf Petterssons mobil. Föga anar han där och då att det är ett samtal, ett värvningssamtal, som kommer att få stora konsekvenser och ändra förutsättningarna för hans lag.

– Vad jag tänkte? Jag blev orolig. Hur skulle det gå för laget om två av våra bästa killar värvades? Vi hade redan tappat två duktiga spelare någon månad tidigare, säger Rolf Pettersson.

Lite senare ringer Rolf Pettersson upp igen. I andra änden finns Carl Andersson, en ung och ambitiös ledare, från en av huvudstadens elitföreningar. Han har fått i uppdrag att sätta ihop ett handplockat lag som ska försöka kvala in till den nationella serien för 16-åringar. En sorts skugglag till klubbens akademilag, och tanken är att någon på sikt kanske ska kunna ta klivet upp till det övre skiktet.

Carl Andersson är stressad. Med en knapp månad kvar tills serien ska starta har han blott 13 spelare i truppen. Trots flera provspel före årsskiftet där killar från hela huvudstaden har fått pröva lyckan har Carl Andersson inte fått till en slagkraftig trupp.

Han ringer därför Rolf Pettersson i hopp om att dennes son och ytterligare en spelare från det ­mindre kvarterslaget ska ansluta.

– Han var tydlig med vad syftet var, men han sa samtidigt att han inte visste om det han gjorde var tillåtet. Jag var inte heller helt säker på att det var så här det skulle gå till, men jag lyssnade och lade det tillfälligt åt sidan.

Berättade du för killarna om samtalet?

– Nej, det ville jag inte göra. Jag ville ju först landa i frågeställningen själv. Hur viktigt är det för min son? Vad skulle det innebära för vårt lag om ytterligare två av de främsta killarna försvann? Man har ju hört hur storklubbarna ibland kan värva sönder framgångsrika lag från mindre klubbar.

– Skulle vi råka ut för samma sak?

Del 2: Bråk mellan klubbar

Väl hemma i Stockholm återgår kvarterslaget till sina ordinarie träningar. Stämningen är god och truppen så pass stor att ledarna har bestämt sig för att delta i två serier.

Men i ett samtal med sonen nämner Rolf Pettersson till slut frågan som han har fått från elit klubben.

– Varför jag gjorde det? Det blev svårt att hålla tyst när jag visste att min son har velat dit sedan ett tag tillbaka. Jag inser att det kan uppfattas som illojalt av några, men vad skulle jag göra? Vad hade min son sagt om han fick reda på att jag inte hade berättat om erbjudandet? Det handlade ju även om vår relation.

Sonen, som även har kamrater i storklubben, blir smickrad. Samtidigt våndas han över beslutet. Ska han verkligen lämna klubben han har spelat i sedan småbarnsåldern för en lite osäkrare tillvaro i ett ”andralag” där han riskerar att petas på sikt?

Dessutom har både han och kompisen varit med på storklubbens akademilagsprovspel, men inte ansetts hålla måttet. Och hur bra är egentligen andralaget?

I samma veva får kvarterslagets ungdomsansvarige, Fred Malmgren, kännedom om den stora klubbens agerande.

– Jag blev helt jäkla vansinnig. Det är sjukt oansvarigt och frågan är hur i hela friden de inte kan ha koll på sina egna ledare, säger han och tillägger:

– Jag blev även besviken på Rolf eftersom jag tycker att han borde ha skyddat sitt lag och vår förening bättre. I den här åldern, när killarna är 14–15 år, är det ett oerhört känsligt läge. En sådan här aktion, att värva två av lagets bästa spelare, kan stjälpa ett helt bygge, säger Fred Malmgren.

Hur hade Rolf kunnat skydda laget bättre?

– Han borde ha låtit samtalet gå till mig. Sådana här saker ska ske mellan klubbarna, innan spelaren blir tillfrågad. Då kanske vi kunde ha hittat en annan lösning.

Del 3: Protest och oro

Ett par dagar senare tar Fred Malmgren kontakt med

sin motpart i den stora elitföreningen. Denne blir överraskad av värvningsförsöket och försäkrar att han kommer att stoppa övergången. Han har samma syn som Fred Malmgren på hur en övergång ska gå till. Dessutom tycker han att värvningen är onödig.

– Här har det blivit helt åt helvete fel. Skulle det ha rört sig om en ny Henke Larsson eller för den delen en Simon Tibbling hade det varit en sak. Då hade vi kontaktat föreningen och varit tydliga med att vi ville värva en av deras spelare till vårt akademilag, säger den ungdomsansvarige i elitföreningen.

– Men så här ska vi inte göra, fortsätter han. Vi måste ta ett större ansvar för fotbollen i närområdet. Vid sidan om vår elitfotboll vill vi ju att breddfotbollen ska leva. Inte för egen vinning, utan för unga killars och tjejers bästa.

Fred Malmgren tar emot beskedet positivt och stämmer av läget med det egna lagets alla tränare.

– Vi trodde väl där och då att det kanske skulle gå att lösa, men tyvärr fanns ju risken att skadan redan var skedd i och med att spelarna hade nåtts av frågan.

Mycket riktigt visar det sig att de två aktuella spelarna har börjat luta åt att lämna, till förmån för elitföreningens nya satsning. En kombination av grupptryck från kompisar, lockelsen i att spela för en storklubb och att få vara en del av en handplockad trupp, väger tyngre än kamratskapet och tryggheten i den lilla föreningen.

När sedan den unge ledaren, Carl Andersson, trots förbud från den ungdomsansvarige i storklubben, åter tar kontakt med Rolf Pettersson och den andre spelarens föräldrar är det över. I slutet av mars har de båda killarna bestämt sig: de vill byta förening.

– Vi kunde ha hotat med att stoppa övergången, men då straffar vi ju killarna, vilket vi inte vill. Jag fortsatte dialogen med min motpart, som var tydlig med att han inte vill ta emot killarna, men det funkar ju inte heller. De har fått frågan och då gäller ju det, säger Fred Malmgren.

– Så i slutänden var vi överens.

Del 4: Osäkerhet och dålig närvaro

I den lilla föreningens lag sprids ryktet snabbt. ”Varför är de inte på träningen?”, ”Varför tackar de nej till att spela match?”, ”Har de blivit värvade?” … Ganska snart går det upp för övriga i kvarterslaget att ytterligare två av deras medspelare är förlorade.

Rolf Pettersson, som fortfarande tränar laget, informerar samtliga om vad som har hänt. Han vittnar om att en stor oro sprids och att flera av spelarna funderar på om de också ska byta lag, eller helt enkelt lägga av.

– Jag blir så himla ledsen över att man gör så här. Vilket ansvar tar man för svensk fotboll egentligen? De hade kunnat plocka spelare från de egna leden, via ett 06-lag, eller ett breddlag på 05-sidan. I stället rycker man undan mattan för en fungerande grupp spelare där många har hängt ihop sedan småbarnsåldern och skiter fullständigt i att ett stort antal killar kanske lägger av med fotboll, säger ungdomsansvarige Fred Malmgren, och fortsätter:

– Därtill blir ju konsekvensen att laget på sikt kommer att bli av med en omtyckt tränare, som också varit med länge. För att Rolf ska fortsätta ställa upp som ideell ledare flera gånger i veckan samtidigt som hans son spelar i en annan förening kan vi knappast förvänta oss av honom.

Del 5: Dåliga resultat – för båda lagen

I början av april startar seriespelet i huvudstaden. Den lilla kvartersföreningen har svårt att få ihop spelare till sina bägge divisioner. Coronapandemin bidrar, men avsaknaden av de bägge numera förlorade spelarna är en stark orsak.

För det handplockade laget går det också tungt i början av säsongen. Truppen är långt ifrån fylld och i premiären av seriespelet blir det storstryk mot en annan elitförening.

Två månader efter det där samtalet han tog emot vid sidlinjen vet Rolf Pettersson vare sig om hans gamla kvartersgäng lever kvar framöver eller om storklubbens nysatsning kommer att hålla.

– Egentligen är det som hänt både knäppt och tragiskt. Jag kan förstå killar som är 15 år och som får frågan från en storklubb, att de blir smickrade och benägna att tacka ja. Men personligen är jag tveksam till hela storklubbens satsning.

Fred Malmgren är fortfarande upprörd. Han menar att småklubbar och förbund måste sätta ner foten, för annars kommer det här att upprepas.

– Det måste bli konsekvenser för sådant här agerande. Vi slåss med näbbar och klor för att erbjuda ett alternativt till storklubbarnas elitsatsningar, men så fort en liten klubb får fram slagkraftiga lag är de framme och värvar de bästa spelarna.

Fotnot: Texten bygger på ett verkligt fall, men namnen är fingerade och vissa detaljer ändrade för skydda spelare och ledare. Magasinet Fotboll har ställt frågor till ledaren som i texten kallas Carl Andersson, men han har avböjt att svara och hänvisat till klubbens rekryteringsansvarige.

Fakta // Hur får en värvning gå till?

Enligt SvFF:s regler får värvning ske tidigast den 1 november det år spelaren fyller 14. Alla värvningar före det är ett brott mot tävlingsbestämmelserna och kan leda till böter.

– Sedan finns det väl olika sätt som en värvning kan gå till på. Men vi rekommenderar att man först ska kontakta klubben till spelaren man vill värva, och först efter det spelaren i fråga. Det bästa är alltid om värvning sker i samförstånd, säger Björn Eriksson, tävlingschef på Stockholms Fotbollförbund. 

– I vissa fall kanske det är bäst om spelaren i fråga får spela kvar i sin hemmiljö något år till och kanske rotationsträna med den större klubben. Det är inte alla 15-åringar som mår bra av en direktflytt. Men det beror mycket på kvaliteten på den miljön man lämnar.