Link

Flyktingvågen - fem år senare

År 2015 sökte sig 163 000 människor till Sverige. Många av dom fick hjälp av det svenska föreningslivet och kanske allra främst fotbollen. ”Jag tror att vi är en naturlig port till samhället eftersom vi är flexibla och kan mobilisera snabbt”, säger Sonja Dousa lagledare i Kista SC i norra Stockholm.

När flyktingvågen kulminerade hösten 2015 sattes stora delar av samhällets resurser och beredskap i rullning. Inte minst svensk idrott, med fotbollen som dominerande aktör, mobiliserade kraftfullt för att erbjuda alla nyanlända en plats och en möjlighet att motionera.

Sonja Dousa i Kista SC minns hur det var när klubben öppnade både omklädningsrum och samlingslokal.

– Bara i vår samlingslokal låg det madrasser överallt. Det handlade om att ge barnfamiljer tak över huvudet så att de slapp sova ute. För oss var självklart att vi skulle hjälpa till. Jag frågade inte ens styrelsen när jag öppnade upp våra lokaler, säger Sonja Dousa, som själv sov på en liten yogamatta under ett bord.

Sonja Dousa

Hur stor den svenska idrottsrörelsens, och i synnerhet fotbollens insats, var under den stora flyktingvågen är omöjligt att svara på.

Riksidrottsförbundet (RF) har dock undersökt hur många projekt som genomförts efter 2015 där idrottsföreningar tilldelats särskilda projektmedel från RF för riktat stöd mot gruppen nyanlända. Drygt 3 000 sådana projekt genomfördes av Sveriges idrottsföreningar i så gott som alla kommuner åren 2015-2018.

Och åren 2016-2018 samlade föreningarnas aktiviteter i dessa projekt mellan 300 000 och 400 000 deltagartillfällen per år.

– Fotbollen har varit den i särklass vanligaste idrotten bland de 2 800 föreningar inom 60 olika idrotter som genomförde projekt. Cirka 39 procent av projekten genomfördes av fotbollsföreningar, säger Jonas Arnoldsson vid RF, som författat rapporten ”Idrott för nyanlända 2015-2018”.

Det innebär att omkring 1 100 fotbollsföreningar drev projekt för nyanlända under dessa år.

Sonja Dousa är med andra ord en av alla fotbollsledare som har drivit projekt för nyanlända, och som erbjudit alla betydligt mer än enbart fotbollen. Kista SC har bland annat även anordnat dans, kvinnoträffar, läxläsning och svenska-undervisning.

På frågan om idrottsrörelsen, med sin bas i det ideella engagemanget, ska ta ansvar för allt från integration och folkhälsa till studier blir Sonja Dousa fundersam.

– Det jag skulle önska är att myndigheterna borde uppmärksamma det vi gör mycket mer. Vi stod helt ensamma när alla kom hösten 2015. Jag satt själv och ringde myndigheter, familjehem ... och där kändes det som att stödet saknades.

– Vi finns ju där när kontoren har stängt. Vi är flexibla och kan mobilisera snabbt. Rent krasst är vi nog bäst på de här bitarna, säger Sonja Dousa och funderar ett ögonblick:

– Jag vet inte vad som hade hänt om vi och andra fotbollsföreningar inte hade funnits. Men självklart känner jag att vi gör skillnad för de människor som har sökt vår hjälp, säger Sonja Dousa.

Sonja Dousa med spelare i klubben efter träning.

Om det som hände 2015 sedan skulle hända igen tror Sonja Dousa att fotbollen skulle klara av det minst lika bra. När hon blickar tillbaka fem år tiden så är det ett minne som etsat sig fast.

– Det var hur folk slöt upp och hjälpte till i området. Någon kom med kläder. En restaurangägare kom med mat. Det närliggande apoteket lämnade mediciner.

– Trots att det var kaos fick det mig att tro på mänskligheten.

Text: Juan Martinez, Foto: Pontus Orre